LM beslutade om fastighetsreglering för tunneldelen av ”Förbifart Stockholm”. Genom beslutet överfördes ett 3D-utrymme från en fastighet som var upplåten med tomträtt. Både avstående och tillträdande fastighet ägdes av kommunen.

3D-utrymmet i fastigheten avsåg en tillfartsramp där tunneln låg relativt nära markytan. LM beslutade att 3D-utrymmet i horisontalled skulle ha den utsträckning som framgick av detaljplanekartan och planbestämmelsen (T1), allmän platsmark för underjordiskt utrymme i detaljplanen för Förbifart Stockholm.

I vertikalled finns i detaljplanen en bestämmelse b1 som anger att jordschakt, borrning eller andra ingrepp i undergrunden får ske till högst tre meter under markytan. Vidare får inga ingrepp göras i berg som kan skada trafikledstunneln.

I beslutet förtydligade LM vad fastighetsbildning enligt detta innebar för avstående fastighet med tomträtt.

”Förtydligande avseende gränsdragning Förrådet 5:

Under byggnad belägen på fastigheten Förrådet 5 går fastighetsgränsen i bergöverkant. Detta innebär att ingen del av anläggning som idag är byggd inom fastigheten under marknivå, idag bilprovningsgropar, kommer att ingå i 3D-utrymmet.

Tomträttshavarna överklagade och yrkade att 3D-utrymmet skulle ges en mindre omfattning.

Mark- och miljödomstolen konstaterade att en utgångspunkt vid tvångsvis fastighetsbildning är att denna ska ske mycket restriktivt. Det finns följaktligen ingen laglig möjlighet att grunda fastighetsbildningsbeslutet på en önskan från kommunen om att ianspråktagandet av utrymme för tunneln ska se likadant överallt, så länge detta inte samtidigt tillgodoser kravet i 5 kap. 6 § FBL på att föranleda minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras. Förrättningen återförvisades till LM för vidare utredning om utformningen av 3D-utrymmen med hänsyn till bestämmelsen i FBL 5:6.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att aktuell förrättning utgör ett genomförande av detaljplan för att bilda en fastighet för allmän plats. Detta innebär att lantmäteriet inte har något utrymme för att göra en självständig bedömning enligt 5 kap. 6 § andra stycket FBL hur fastighetsbildningen ska genomföras under förutsättning att detaljplanen klart anger utsträckningen av den allmänna platsen. Däremot kan bestämmelsen få en viss betydelse vid bedömningen av vad som ska föras till ”allmänplatsfastigheten” om det finns oklarheter i detaljplanen.

Utsträckningen av det allmänna utrymmet i horisontalled framgår tydligt av detaljplanen och lantmäterimyndighetens beslut i den överklagade förrättningen överensstämmer med detta.

Detaljplanen är något oklar i fråga om den allmänna platsens utsträckning i vertikalled. Av planbeskrivningen framgår dock att planens syfte är att skapa en byggrätt för trafikledstunneln och att detaljplanen bygger på den parallellt framtagna vägplanen.

Vägplanens utformning visar att vägrätten inom fastigheten ska sträcka sig upp till bergöverkant. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar med ledning av detta att detaljplanens allmänna plats (T1) sträcker sig upp till bergöverkant.

Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning är således en fastighetsbildning enligt kommunens ansökan i överensstämmelse med gällande detaljplan och uppfyller även i övrigt tillämpliga lämplighetsvillkor i 3 kap. FBL.

Det finns därför inte skäl att återförvisa förrättningen till lantmäteriet. Lantmäteriets fastighetsbildningsbeslut i denna del ska i stället fastställas.

Mark-och miljööverdomstolen 2018-03-20, F 10369-16, laga kraft.

 

Text: Jan Gustafsson, tekniskt råd mark- och miljööverdomstolen