Bakgrund

I samband med en avstyckning 1943 bildades ett servitut för styckningslotten avseende båt och badplats med lydelsen ”med det avstyckade området följer …. samt rätt till båt- och badplats å gården tillhörig mark”.

På nedanstående karta är härskande fastighet markerad med blått, tjänande fastighet är övrig mark förutom de mindre avstyckningarna och ifrågasatt servitutsområde är främst det med rött inringade området och närmsta väg mellan detta och härskande fastighet. Inom det inringade området finns idag en mindre hamn för småbåtar, brygga, båthus och båtramp.

Lantmäteriet fick in en ansökan om fastighetsreglering för att i första hand upphäva servitutet och i andra hand ändra detta. LM beslutade då att genomföra en fastighetsbestämning för att komma fram till om servitutet var lokaliserat eller olokaliserat samt om rätt fanns att använda vägen ner till servitutsområdet. För att komma till servitutsområdet hävdar de att rätt till närmsta väg ingår i servitutet.

Ägarna till härskande fastighet hävdade att det var båt- och badplatsen inom det inringade området som avsågs redan vid bildandet och att de själva sedan de köpt fastigheten 2004 använt detta område varför servitutet är lokaliserat till denna plats.

Ägarna av tjänande fastighet menar att för kort tid har gått sedan 2004 varför servitutet är olokaliserat. Någon rätt till väg över gårdsplanen ingår inte heller i servitutet.

LM bedömde att servitutet mycket väl har kunnat utnyttjas i hamnen eller område runt hamnen under hela servitutstiden men att det inte kan anses vara tillräckligt för att servitutet ska ha blivit faktiskt lokaliserat. Det olokaliserade servitutet innefattar inte rätt att utnyttja brygga och båtramp som byggts av tjänande fastighet eftersom dessa inte kan ses som en naturlig utveckling av servitutet. LM bedömde att servitutet omfattade rätt till gångväg över härskande fastighet samt rätt att använda fordon vid iläggning och upptagning av båten, vanligtvis maximalt två gånger per år.

Efter överklagande från ägarna av härskande fastighet konstaterade mark- och miljödomstolen vid syn att servitutet svårligen kan utnyttjas på annat område än vid hamnen (det med rött inringade området på ovanstående karta). Servitutet får därför anses som lokaliserat till denna plats. Beträffande båtrampen konstaterades att denna inte funnits vid tiden för bildandet av servitutet men att eftersom den ombyggnad av området som skett efter 1943 innebär att det inte finns någon annan möjlighet att lägga i en båt än vid båtrampen får servitutet numera anses omfatta båtrampen. Beträffande rätten att ta väg ändrades inte LMs beslut.

Mark- och miljööverdomstolen fastställde mark- och miljödomstolens dom.
Mark-och miljööverdomstolen 2019-06-20, F 7343-18, laga kraft.

Text: Jan Gustafsson, tekniskt råd Mark- och miljööverdomstolen
Foto: Tjaard Krusch on Unsplash