Nu byggs det så det knakar i Sverige. Bostäder uppförs, räls läggs, vägar projekteras och hela nya städer planeras.

Eller, låt mig korrigera. Nu byggs det så det knakar i södra Sverige. Höghastighetståget ska – när och om det blir av – förbinda Sveriges tre största städer, som alla med god marginal ligger i den sydligaste tredjedelen av landet. I den mån det blir pengar över till annan räls är det framför allt fyrspår till Uppsala, förstärkt kapacitet kring Borås, kanske Ostkustbanan Gävle-Sundsvall – som kallar sig för Norrlands huvudstad men ligger strax söder om Sveriges mittpunkt. Nya vägar är framför allt förbifarter kring våra större sydliga städer. Och den nordligaste av de nio nya städerna och stadsdelarna som planeras ska ligga i Gävle, övriga i Stockholmsregionen förutom en utanför Göteborg. Detta enligt bostadsminister Peter Eriksson, tidigare kommunalråd i Kalix men nu boende i Stockholm.

I norra Sverige byggs det förvisso också. Umeå växer så det knakar och både i Gällivare och Kiruna flyttas stora delar av innerstan. Men då sker det på eget bevåg, och notan hamnar hos de lokala skattebetalarna eller hos gruvbolaget som vill åt malmen under staden. I övrigt är det klent; nu föreslås rentav att Norrbotniabanan ska senareläggas för att höghastighetståget ska kunna byggas.

Men vi har ju utlokaliseringen av myndigheter, invänder kanske någon. Presenterad av självaste statsminister Löfven med orden ”Vi måste se till att ta vara på kompetensen i hela vårt land”. Sju myndigheter handlar det om, av Sveriges totalt 351. Fem av dem hamnar i Sydsverige; Katrineholm, Växjö, Göteborg, Gävle och Visby. En vardera i Östersund och Luleå. Men det stannar inte där; ”Regeringen har också som utgångspunkt att nya myndigheter i första hand bör lokaliseras utanför Stockholms län. Ett exempel är Jämställdhetsmyndigheten, som lokaliseras till Göteborg.”

Jag är själv sydsvensk, men svärmor bor i Robertsfors, svägerskan i Fredriksfors, svågern i Umeå, ex-svärföräldrarna i Arvidsjaur, dottern tillbringar påsken i Pjäsker och jag ska låna stugan i Tornedalen av en kompis. Här om veckan var jag på turné Luleå-Boden-Jokkmokk-Gällivare-Kiruna. Överallt hör jag samma sak; Vi reder oss själva, det går bra här. Så det är inte av omsorg eller oro för Norra Sverige som jag är kritiskt ifrågasättande. Det är av omsorg och oro för hela landet.

Inte mycket förenar riksdagens alla åtta partier, men en sak är de i alla fall eniga om: Bilden av ett Sverige som slits itu, ett Sverige vi måste bli bättre på att hålla ihop. Det är en korrekt analys, tycker jag. Då är det inte så smart att så ensidigt satsa på södra Sverige.

Jag kommer inte med några färdiga lösningar; det är just det vi inte ska göra från Stockholmshåll. Men jag ser ett stort behov av att samtala kring detta, och att faktiskt trycka på pausknappen för en del investeringar som så ensidigt går till södra Sverige. Så att vi helar och hyllar hela Sverige.

Mattias Goldmann, VD för den gröna och liberala tankesmedjan Fores, enda tankesmedja som finns i Nord, Väst och Syd förutom Stockholm.