Om byggbranschen menar allvar med att vilja spegla samhället behövs förändring. Och ledningen utgör inget undantag.

Jag har ju lovat att inte vara tyst i jämställdhetsfrågan i teknikbranscherna längre. Så jag tar varje tillfälle jag får att prata med de som har makt att göra något åt problemet. Nyligen hade jag till exempel tillfälle att sitta ner och prata med Sverigechefen (aka vd:n) för ett stort bolag i byggbranschen. Jag var i vanlig ordning rak och ärlig när jag berättade att jag anser att det behövs fler kvinnor på maktpositioner i vår bransch. Hans svar var ungefär följande: ”Det är bara en tidsfråga innan det där sker per automatik… Det har ju inte funnits några kvinnor inom bygg, nu finns det ju hur många som helst.”.

Byggbranschen sämst

Är det bara jag, eller är det problematiskt när personer med makt inte ser problemet? Är det bara jag, eller bidrar vd:ns (troligen omedvetna) attityd, till att glastaket, istället för att långsamt börja luckras upp, förblir tjockt och tungt? När personer med makt att förändra tror att förändring ska ske ”av sig själv”? Och så undrar vi varför det tar 22 år från nu, innan svenska börsbolag är jämställda… (AllBrightrapporten 2017)

Jag läser Ledarnas jämställdhetsbarometer från 2017:

”Lägst andel kvinnor som är chefer ser vi inom branschen byggverksamhet där endast 11 procent av cheferna är kvinnor. Inom byggbranschen är även andelen kvinnor som är anställda låg, bara 9 procent.”.

Så, till att börja med, käre vd: Nej, det finns inte ”hur många kvinnor som helst” i vår bransch. Själv funderar jag emellanåt på vad jag överhuvudtaget gör i denna bransch (just nu är jag förvisso på konsultsidan). Varför går jag inte någonstans där värderingarna är modernare? Samtidigt är byggbranschen så otroligt häftig: jag och mina kollegor bygger ju bokstavligt talat vårt samhälle. Möjligheterna är i princip oändliga.

Några utmärker sig

Jag ber er med makt att inte underskatta vikten av förebilder

Så länge kvinnor mest ser vita medelålders män i kostym (inget fel på kostym, men ni hajar) på ledande positioner inom bygg, kommer de undra varför de skulle vilja verka i en sådan bransch. Om nu tanken på byggbranschen ens snuddar vid deras medvetande när det är dags att utbilda sig eller byta jobb.

För att kunna visa er konkret vad jag menar, så roade jag mig med att plocka fram Sveriges Byggindustriers siffror över vilka som styrde de 13 största byggföretagen i Sverige 2016 (att det blev just 13 var på grund av att det var ungefär så mycket tid jag hade till förfogande):

Företaget som sticker ut i positiv bemärkelse är Infranord: förutom att både ledning och styrelse visar sig vara hyfsat jämställda, så är både vd och styrelseordförande kvinnor.

  • I samtliga övriga 12 företag är både vd och styrelseordförande man.
  • Fyra av bolagen – däribland Sveriges största byggföretag – saknar helt kvinnor i ledningsgruppen.
  • Två av bolagen saknar helt kvinnor i styrelsen.

Spegling i alla led

Jag förstår att sammansättningen av ledningsgrupp och styrelse inte är det första alla tittar på när de söker ett jobb. Däremot ser jag inte hur byggföretag som till 76 procent (genomsnitt av ledningsgrupperna och styrelserna i tabellen) styrs av män, ska lyckas driva förändringen mot något annat.

Jag tvivlar inte en sekund på att många av männen på ledande positioner i vår bransch är väldigt erfarna och kompetenta. Men. Jag håller med de byggföretag som säger att byggbranschen – som ju skriker efter folk på alla nivåer för lyckas bygga bort bostadsbristen och underhålla och bygga ut infrastrukturen – behöver spegla vårt samhälle i större utsträckning.

Jag vill utvidga deras målsättning och säger att denna spegling behöver ske i alla led, det vill säga: även i ledningen. I alla fall om vi vill lyckas rekrytera och behålla duktiga medarbetare. I alla fall om vi vill fortsätta vara lönsamma och innovativa (det sistnämnda kan jag i och för sig inte beskylla oss för att vara särskilt ofta). En behöver inte vara Einstein för att se att vår bransch är rätt så stereotyp. Vem som helst förstår att många kvinnor som vill bli chefer och ledare gör enklast i att välja bort byggbranschen, om de nu inte är sugna på att stånga sig blodiga och ständigt bemöta fördomar, samtidigt som de, enligt Ledarnas jämställdhetsbarometer 2017, jobbar gratis 58 minuter per dag (jämfört med sina manliga chefskollegor). Det sistnämnda gäller i och för sig inte bara chefer inom bygg, om det nu är till någon tröst.

Jag hävdar slutligen att det är problematiskt att män och kvinnor har olika syn på hur stora möjligheter de olika könen har att göra karriär. Så länge de som sitter på makten är män, som har attityden att kvinnor visst har samma möjligheter som de… Så kommer det inte hända något. Särskilt bekymmersamt inför framtiden, är att denna attityd syns hos unga män (Ledarnas jämställdhetsbarometer från 2017). Så länge män med makt inte förstår att de också behöver agera… Så kommer det inte hända något.

Jag märker att det finns män som känner sig hotade av kvinnor (och män) som kräver förnyelse. Till er vill jag säga följande:

“Equal right for others does not mean less rights for you. It’s not pie.”

 

Text: Maria Paavola, byggingenjör och grundare av Teknikkvinnor, teknikkvinnor@gmail.com

 

Teknikkvinnor

Facebookgruppen Teknikkvinnor är branschoberoende och består av kvinnor i alla åldrar med teknik som gemensam nämnare. Efter mindre än två månaders existens har gruppen över 15 000 medlemmar.