Är Sverige bra på hållbarhet? Nja, inte så bra som regeringen försöker göra gällande. Det menar energi- och klimatstrategen Johnny Kellner.

Sverige är en liten andel i världen när det gäller befolkningsstorlek. Vi motsvarar bara 0,13 procent av jordens befolkning. Våra utsläpp av klimathusgaser är proportionellt betydligt högre och där inte minst byggsektorn är starkt bidragande. Byggsektorns totala årliga utsläpp av klimatgaser under själva byggprocessen innan driftstagning (bostäder, lokaler och anläggningar) var 2016 cirka 15 procent av Sveriges totala utsläpp.

Detta är något som byggsektorn faktiskt har rådighet över och kan påverka i motsats till när byggnaden väl är byggd och huset är inflyttat eller anläggningen är driftsatt. Detta omkullkastar tidigare uppfattningar och nyckeltal där driften ansågs helt dominerande.

Dessa förhållanden har uppmärksammats av regeringen som gett Boverket i uppdrag att närmare undersöka byggprocessens klimatutsläpp och vilka förutsättningar det finns att ta hänsyn till detta i byggreglerna.

Totala utsläppen ökar

Inom näringslivet är frihet och tillväxt orubbliga samhällselement. Det som i dag utgör ett hinder är kortsiktiga starka affärsintressen och affärsmodeller där man utan förbehåll försvarar gjorda avtal och investeringar. Enligt Jan Tinbergen, som 1965 mottog Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne, gör många seniora nationalekonomer och statsvetare misstaget att de likställer högre BNP med ökad välfärd.

BNP tar emellertid inte hänsyn till att planeten inte kan växa. I stället borde ett nytt begrepp införas NNP (Netto national produkt). Förhoppningsvis kommer den nya generationens nationalekonomer ha ett vidgat tankesätt. Globalt ser inte utsläppen av växthusgaser ut att minska. Sedan FN mötet i Rio 1962 har världens utsläpp av koldioxid (CO2) ökar med drygt 50 procent. Efter några år med minskade utsläpp beräknas nu de totala utsläppen för 2017 öka med cirka två procent vilket är djupt oroande om målet i Parisavtalet ska uppfyllas.

Att klara Parisavtalets målsättning med 1,5 grader är i det närmaste utopiskt, troligen mindre än 5 procents chans. Det konkreta mål som antagits i Paris är maximalt 2 graders höjning. Men det bör uppmärksammas att detta är ett politiskt kompromissmål som inte är baserat på klimatforskning. Det finns inget vetenskapligt stöd att 2 grader skulle vare en ”säker” gräns. Att politiska kompromisser skulle lösa den globala uppvärmningen är naivt att tro. Enligt statistik från både NASA och SMHI är 2017 det näst varmaste året sedan mätningarna startade 1880. Det ska se i perspektivet att det 2017 sker utan inverkan av El Niño. Det varmaste året var förövrigt 2016.

Sverige exporterar indirekt klimatgaser

I ett internationellt perspektiv är Sverige ett föregångsland inom miljöområdet. Det finns tre sätt att räkna på utsläpp av klimatgaser som redovisas av SCB.

Det första och är den andel som Sverige rapporterar som officiell statistik till FNs klimatkonvention. Statistiken redovisar enbart den andel som sker inom våra egna gränser. De totala utsläppen av klimatgaser var 2016 då cirka 53 miljoner ton CO2 ekv. vilket är starkt missvisande. Ett exempel är om Sverige skulle upphöra med all nötproduktion och i stället importera allt från Danmark, då skulle vi minska våra CO2 ekv-utsläpp som med andra ord inte skulle räknas i den officiella statistiken. Det finns flera exempel på detta bland annat när vi outsourcar textilindustrin till utvecklingsländer.

Det andra sättet att redovisa är när man tar hänsyn till statistik som omfattar utsläpp från svenska företag som skett både utanför och innanför Sveriges gränser. Dessa följer samma avgränsning som gäller för nationell ekonomisk statistik men inkluderar produkter vi importerar, inklusive sjöfart och flyg. De totala utsläppen av klimatgaser var 2016 blir då cirka 63 miljoner ton CO2 ekv.

Svenska industrier som outsourcat sin verksamhet räknas inte in i statistiken.

Det tredje sättet att redovisa är om vi dessutom tar hänsyn till klimatpåverkan som svensk konsumtion orsakar både i Sverige och andra länder. Sverige handlar varor och tjänster internationellt, däribland livsmedel, olika råmaterial för industriell produktion och andra detaljhandelsprodukter. Statistiken är svårberäknad och därigenom något osäker. År 2016 var den enligt SCB drygt 100 miljoner ton CO2 ekv.

Vår påverkan och indirekta bidrag till klimatutsläpp är med andra ord betydligt större än vad som redovisas i regeringens officiella siffror. Koldioxid utgör enbart 60 procent av alla klimatgaser. När CO2 ekv anges inkluderas alla klimatgaser som metan, lustgas med mera.

 Inte slå oss för bröstet

Sverige borde inrikta sig på att bidra med sin miljöteknologi och know-how kompetens till utvecklingsländer så att samma misstag som gjorts under alla år i den industrialiserade världen inte upprepas. Detta gäller inte minst till länder där svenska industrier outsourcat sin verksamhet och där basen för energitillförsel till dessa industrier sker genom smutsiga kolkraftverk med stora utsläpp av koldioxid. Miljötekniska bidrag till utvecklingsländerna, där varje satsad krona ger betydligt större effekt på utsläpp av klimatgaser än motsvarande inhemska ”frimärksinvesteringar”.

Men det anses inte lika glamoröst eller inrikespolitiskt gångbart. Bidrag till utvecklingsländerna ger inte heller några extra röster vid kommunal- och riksdagsvalen. Inhemska frimärksinvesteringar ger däremot politisk uppmärksamhet och tidningsrubriker och kan visas upp för besökare men det ger endast marginella klimateffekter. Däremot skapar dessa ett viktigt engagemang som kan vara betydelsefullt.

I sammanhanget bör vi vara medvetna om att Sverige av naturen fått mycket bra förutsättningar till låga inhemskautsläpp av klimatgaser genom vår goda tillgång till vattenkraft, biobränslen och bra förutsättningar till vindkraft genom våra långa kuststräckor. Andra länder har inte dessa förutsättningar. Vi är inte alltid så bra som den inhemska statistiken visar. Vi bör med andra ord vara lite ödmjuka och inte slå oss för mycket på bröstet.

Text: Johnny Kellner, energi- och klimatstrateg