Vad är den enskilda individens roll i dagens samhällsplanering och byggande? Kommuner och andra aktörer framhåller i sina visioner betydelsen av delaktighet från medborgare men är inte delaktighet att sätta ribban lågt? I de flesta fall handlar det i praktiken om att medborgare blir passiva åskådare med möjlighet att komma med kommentarer om projekt i vissa utvalda skeden. Tänk om medborgare istället kunde få vara aktiva aktörer i skapandet av det samhälle de vill se?

Ett verktyg för det är byggemenskaper; en sammanslutning av individer som tillsammans planerar och låter uppföra en byggnad, ofta för att själva bo där. Konceptet är egentligen inte nytt i Sverige. Det var så bostadsrätter fungerade ursprungligen, med individer som gick samman i föreningar för att uppföra ett hus med gemensamma besparingar.

Under årens lopp har bostadsrättens funktion förändrats och dess medlemmar är i dag kunder istället för medskapare. På senare tid har intresset för självorganiserande kooperativt byggande dock vaknat i Sverige på nytt. Många ögon sneglar på städer i Tyskland, som Hamburg, Freiburg, Tübingen med flera, där byggemenskaper är betydande aktörer i bostadsbyggandet.

Växande erfarenheter

Kanske tänker du att det där med byggemenskaper verkar kul men att det aldrig kan bli för ”vanliga medborgare”. Det är bara för dem som har kunskap om plan- och byggprocessen och gott om tid och pengar att spendera.

Det stämmer att det i dag krävs mycket av de medborgare som vill bygga sitt eget flerbostadshus eftersom det finns begränsat med erfarenhet om det, såväl hos de flesta kommuner och andra myndigheter som hos bankerna. Allt eftersom fler projekt genomförs kommer dock erfarenheten att växa. Kommuner kommer att fila på sina processer för att arbeta med mindre erfarna aktörer. Arkitektkontor kommer att nischa sig på att lotsa projektgrupper genom processen. Banker kommer att se större säkerhet i projekt som drivs av byggemenskaper än kommersiella byggherrar.

Den situationen finns i flera städer i Tyskland just nu. Men det kräver att någon går före och banar vägen. Lämpligen kommuner eftersom de har mycket att vinna på att få in dessa byggaktörer i sin kommun.

Flyttkedjor skapas

Vad är då de sociala fördelarna med byggemenskaper, utöver att fler medborgare får vara medskapare? Den kan variera beroende på kommunens målsättning. Om målet är en tät funktionsblandad stadsdel i perifera lägen kan byggemenskaper vara ett verktyg att uppnå det. I Tyskland finns flera exempel på sådana stadsdelar, bland annat Französiches Viertel i Tübingen.

Ett annat mål kan vara att skapa bostäder för personer som står utanför bostadsmarknaden. Byggemenskaper har ofta sociala ambitioner med sitt projekt, med målsättning att inkludera personer med sämre ekonomi eller som står helt utanför bostadsmarknaden. Sådana kvalitéer kan kommuner premiera i sina markanvisningar.

En demokratisering av byggandet öppnar upp för andra typer av bostäder, för de personer som inte stämmer med standardbilden av ett hushåll. Singelhushåll, deltidsföräldrar, generationsboenden och kollektivhus. Många seniorer längtar efter boende med mer gemenskap för att undvika isolering. Att möjliggöra för dem att ta initiativ till gemensamma bostäder skapar flyttkedjor där villor och andra större bostäder frigörs. Och för vissa barnfamiljer kan byggemenskap med flerbostadshus ersätta drömmen om att bygga sin egna villa.

Byggemenskaper kan vara aktörer på platser där det inte finns marknadsförutsättningar för kommersiellt byggande. Deras projekt har förutsättning att genomföras till lägre kostnad eftersom det inte finns något avkastningskrav. Ett byggprojekt som drivs av framtida boende har också större möjlighet att skapa precis de förutsättningar som efterfrågas i området än en extern aktör med ett generellt utformat projekt. I dagsläget är det dock svårt att låna pengar för projekt i områden med låg köpkraft eftersom bankerna värderar projekten efter uppskattat marknadsvärde om färdig byggnad säljs som hyresfastighet.

Guide från Boverket

Kommuner som vill gynna byggemenskaper behöver inte famla i mörkret efter hur det ska göras. Boverket tog, i slutet av förra året, fram en guide för byggemenskaper specifikt riktat till kommuner. De beskriver de olika ambitionsnivåer som de kan ha för att främja dessa byggaktörer.

Den lägsta nivån går ut på att överhuvudtaget möjliggöra för byggemenskaper att få kommunala markanvisningar genom att inte ställa krav på erfarenhet, en viss storlek på projekt eller mycket utlägg av tid och pengar i tidigt skede. Nästa nivå handlar om att aktivt främja genom att ta en större roll som vägledare genom processen och att inte ta betalt för tjänsterna förrän föreningen har fått byggnadslån. Den högsta nivån går ut på att initiera och aktivt stödja byggemenskaper genom att sätta upp konkreta mål om dess inkludering och även att agera ”matchmaker” mellan intressenter och andra aktörer.

Andra initiativ för att realisera byggemenskaper är Divercity, ett Vinova-projekt som leds av Föreningen för Byggemenskaper och i vilket flera kommuner, arkitektkontor och forskare deltar. Projektets mål är att förbättra förutsättningarna för byggemenskaper genom utveckling av policy och tjänster samt verktyg, främst riktade till byggrupper och kommuner.

Det finns också redan i dag flera färdigställda projekt: Kumlet i Göteborg, Smeden i Jönköping, Understenshöjden i Stockholm, Urbana villor i Malmö, BRF Kopparslagen i Hudiksvall, Lagnö Bo utanför Trosa, Hogslätts vänboende i Gerlsleborg.

Det finns även fler pågående projekt och kommuner som arbetar aktivt med processer för att gynna dem. Så vägen är redan delvis upptrampad och det finns ingen anledning att vänta.

 

Text: Sofia Buhrgard, planarkitekt
Bild: Byggemenskaper i Freiburg, Foto: Martin Lindahl