Korruption. Ett laddat ord som väcker negativa associationer. Ett ord varken personer eller företag vill förknippas med. Men ett ord som samhällsbyggnadssektorn i högre utsträckning än andra branscher förknippas med. Hur kommer det sig och finns det fog för antagandet? Och vad kan göras åt korruptionsproblematiken?

Begreppet korruption saknar en enhetlig definition och finns inte omnämnt i någon av de otaliga lagstiftningar som finns i Sverige. En vanlig och ofta använd definition innebär att korruption utgörs av missbruk av makt för att skapa fördelar åt sig själv eller någon annan. Till korruptionens innersta kärna hör mutbrott, men korruption kan också ta sig andra uttryck, till exempel olika typer av vänskapskorruption såsom favorisering av leverantörer i upphandlingar och användande av ”tjänster och gentjänster” i affärsförhållanden.

De skadliga effekterna av korruption kan inte nog betonas. Korruption urholkar förtroende och vittrar, om den får fäste, sönder samhällen. Tillit är nämligen det sociala kitt som får samhällen och organisationer att fungera – och är dessutom nödvändigt för något så basalt som vårt generella välmående.

Marknadsmekanismerna sätts vidare ur spel av korruption. Användning av mutor kan här jämföras med dopning. Förlorarna blir i det korta perspektivet de företag som spelar rent, men som får se sig utkonkurrerade på förhand. Liksom dopmedel är mutor heller aldrig gratis. OECD har uppskattat att i samhällsbyggnadssektorn försvinner 10-30 procent av finansieringen i offentligt finansierade upphandlingsprojekt till korruption. Den som slutligt tar kostnaderna är oftast skattebetalarna.

I en tid där förtroende och etik utgör hårdvaluta är det därtill ett hårt slag mot en organisation om den utpekas som involverad i korruption. Korrupta ageranden kan också medföra att företag utestängs från möjligheten att konkurrera om offentligt upphandlade kontrakt.

”OECD uppskattar att i samhällsbyggnadssektorn försvinner 10–30 procent av finansieringen i offentligt finansierade upphandlingsprojekt till korruption.”

Två av tre länder har grava problem

Ser man på världskartan ur ett korruptionsperspektiv målas en dyster bild upp. Korruption finns överallt och över två tredjedelar av världens länder har grava problem med korruption. Sverige befinner sig i kategorin av länder som sticker ut, nämligen genom att graden av korruption här ur ett internationellt perspektiv är låg. Något som dock inte innebär att vi för den sakens skulle saknar korruptionsproblematik.

Grupper av stater mot korruption (GRECO), Europarådets organ som regelbundet utvärderar de stater som anslutit sig till Europarådets konventioner mot korruption, publicerade i våras sin senaste granskning av Sverige. Av rapporten framgår att Sverige visserligen är ett land med låg grad av korruption där mutor inte förekommer i någon större utsträckning, men att olika former av vänskapskorruption är mer vanligt förekommande. Slutsatsen i rapporten belyser vikten av det många korruptionsinsatta i Sverige ofta framhåller, nämligen att begreppet korruption inte får tolkas så snävt som till bara mutor om vi på allvar vill komma åt den ”svenska” korruptionsproblematiken.

Flest mutbrott i samhällsbyggarsektorn

Mutor förekommer dock i Sverige. Under förra året dömdes 35 personer för mutbrott. Av dessa arbetade 13 personer i samhällsbyggnadssektorn och branschen utmärkte sig i statistiken som den där flest mutbrottsdomar meddelades. Förra året är ingen engångsföreteelse. Även ur ett längre perspektiv sticker sektorn ut som den där flest mutbrottsdomar meddelas. Som exempel på mutbrotten i sektorn under förra året kan nämnas en resa till Köpenhamn som av parterna benämndes ”tjänsteresa” men vid närmare granskning visade sig vara en ren nöjesresa, försäljning av en bil till underpris till en kommunal tjänsteman och en resa samt en bil till en kund från en leverantör som en ”pensionspresent”. Bland domarna förekom också mutor i form av rena pengaöverföringar från leverantörer till kunder.

Samhällsbyggnadssektorn anses också internationellt vara särskilt korruptionsutsatt. Så visst finns det fog för det negativa rykte som kringgärdar branschen, även med beaktande av att korruption är ett svårmätbart fenomen där det enda vi med säkerhet vet är att det är mycket vi inte vet.

Kollektiva aktioner för rent spel

Att utpekas som det svarta fåret bland sektorer har dock inte enbart varit till ondo. Det råder en generellt hög medvetenhet om korruptionsproblematiken jämfört med många andra sektorer och under senare år har flera goda initiativ tagits i kampen mot korruption.

Särskilt bör här nämnas den överenskommelse mot korruption inom den offentligt finansierade bygg- och fastighetssektorn som för några år sedan ingicks mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges Byggindustrier, Byggherrarna och flera byggföretag med stöd av Institutet Mot Mutor (IMM). Överenskommelsen vilar på övertygelsen om vikten av ”kollektiva aktioner” som ett medel för att bekämpa korruption, det vill säga att flera aktörer gemensamt tar aktiv ställning mot korruption och sätter spelreglerna. Kollektiva aktioner har visat sig vara ett användbart verktyg mot korruption eftersom det tar bort uppfattningen om att ”alla andra” är korrupta samt skapar en norm för rent spel.

Överenskommelsen skapar vidare en tydlig ram inom vilka branschens aktörer kan agera utan att riskera att göra fel och är på så sätt en självreglering som kompletterar lagstiftningen. Även självreglering är ett viktigt verktyg mot korruption och ett av de grundläggande verktyg som IMM använder i arbetet mot korruption genom IMMs kod (Näringslivskoden). Koden innehåller bland annat regler om hur företag får använda sig av förmåner.

Tre förebyggande förslag

Mer arbete kvarstår dock för branschen för att såväl skaka av sig sitt dåliga rykte som förebygga korrupta ageranden. Verkligheten är dessutom föränderlig och kunskap en färskvara, vilket innebär att arbetet mot korruption är en ständigt pågående process. Ledningens ansvar för detta arbete kan inte nog betonas. Tonen från toppen är avgörande för ett framgångsrikt antikorruptionsarbete, inte minst inom offentlig sektor där det måste finnas en sund förvaltningskultur.

För den läsare som undrar vad man i sin egen verksamhet som minst bör göra för att förebygga de största korruptionsriskerna vill jag avsluta med tre förslag.

  1. Tillämpa ett riskbaserat arbete mot korruption. I alltför många verksamheter saknas riskanalyser mot korruption eller sådana görs på en för generell nivå. Utan en gedigen riskanalys riskerar korruptionsarbetet att ske i blindo. Det är svårt, på gränsen till omöjligt, att skapa åtgärder för risker som är okända. Analysen ska klargöra var riskerna finns, hur de ser ut och vad konsekvenserna blir om de inträffar. Generellt är riskerna som störst i gränssnittet mellan det offentliga och det privata, och framför allt där enskilda tjänstemän kan fatta beslut i relation till leverantörer i samband med stora affärer.
  2. Bedriv ett fokuserat och fortlöpande arbete för att höja medvetenheten om vad korruption är och hur den kan ta sig uttryck. Frågor som vad en muta är, hur den kan se ut och i vilka situationer riskerna är som störst behöver vara föremål för löpande diskussioner med konkreta exempel. Här är ovan nämnda överenskommelse mot korruption liksom IMMs Näringslivskod till stor hjälp. Låt bara inte diskussionerna om korruption stanna vid frågor om mutor så att det bredare perspektivet glöms bort. Etiska dilemman och diskussioner kring gränsdragningen mellan lämpligt och olämpligt bör vara en naturlig del i det löpande arbetet.
  3. Säkerställ att verksamhetens kultur genomsyras av transparens och öppenhet. Den enskilt viktigaste källan för att upptäcka korrupta ageranden i en verksamhet är genom larm från anställda (visselblåsare). Tyvärr har verkligheten gång pågång visat att visselblåsare ofta tystas ner och/eller att larm inte tas på allvar. Anställda måste känna en trygghet i att misstänkt korruption kan rapporteras utan risk för negativa konsekvenser för rapportören. Rapporter måste också tas på allvar och leda till åtgärder. Annars riskerar allt det övriga goda arbetet att falla platt.

 

Natali Phalén, generalsekreterare Institutet Mot Mutor