Tankesmedjan Fores publicerar rapporten En social bostadssektor i Sverige? skriven av Anna Granath Hansson, KTH. Rapporten presenterar tre potentiella modeller för en social bostadssektor i en svensk kontext och vad en sådan skulle kunna tillföra Sverige, men ställer också en rad frågor som måste klargöras innan diskussionen om en social bostadssektor kan mynna ut i reformer.

– Det finns sociala bostadssektorer i många europeiska länder, men både utformningen av systemen och deras resultat varierar stort beroende på hur målgrupper väljs, graden av subvention och stadsbyggnadsideal. Alltså är en klar målsättning och en tydligt definierad målgrupp bland det viktigaste när man utformar den här typen av reformer, säger Anna Granath Hansson.

Rapporten syftar till att ligga som grund för en ny nivå på debatten, där en social bostadssektor kan ses som ett instrument som alla andra inom bostadspolitiken.

– Alla system har för- och nackdelar. En social bostadssektor kommer inte lösa alla problem, men det kan vara värt att prova några varianter. Det är inte alls omöjligt att det kan användas för att minska segregationen genom utspridda, kvoterade lågprislägenheter, i kontrast till betongenklaver, säger Andreas Bergström, tillförordnad vd på Fores.

Sociala bostadssektorer utstår regelbunden kritik för kostnader, tröskeleffekter, inlåsningseffekter och målgruppsurval.

– Sverige ser ökande kommunala kostnader för dem som står allra längst från bostadsmarknaden, samtidigt som det finns starka intressen för att behålla bostadspolitiken i stort som den är. Den mest realistiska modellen i Sverige är därför en mycket begränsad modell som främst har till syfte att minska hemlösheten, avslutar Anna Granath Hansson.

 

Foto Paweł Czerwiński / Unsplash