Hur var det nu med återväxten av samhällsbyggare, särskilt de där med juridisk och ekonomisk inriktning. Inte riktigt betryggande va? Att UNESCO har fört upp svenska lantmätare på listan över utrotningshotade arter får ses som ett illavarslande tecken.

Hur återväxten till ett yrke som erbjuder så mycket kan vara så svag är något av ett inverterat mirakel. För visst kan man väll som student tänka sig en framtid inom en bransch med jobbgaranti, hög ingångslön, strålande karriärmöjligheter och rent allmänt vind i ryggen och sol i ansiktet. Har studenterna kanske inte hört oss lantmätare vissla förnöjt på väg till våra samhällsnyttiga jobb och undrat vad en så lycklig och välskräddad ingenjör kan ha för akademisk bakgrund? Nä, kanske inte. Kanske är det så att vi som bransch står i skuld till studenterna, att vi borde gjort mer för att vända deras blickar mot oss. Initiativet är ett steg i försöket att balansera skulden och fånga deras intresse.

Inom ramen för Initiativet deltog 29 företag och myndigheter den 20 april i ett arrangemang i Skyddsrummet i Stockholm. Studenterna bjöds under kristallkronorna på fri mat och dryck (jorå, det gick städat till), samt fick chans att mingla med företagen. Fokus på samtal, fokus på att knyta akademiker under tillväxt till arbetsgivare under tillväxt. Men livet är inte bara mat och dryck, livet – kvällen den 20 april i vart fall – innehöll också paneldiskussioner där studenterna fick lyssna till mer vittra samhällsbyggare när de bl.a. diskuterade ämnen så som ”Vilket råd skulle du vilja skicka tillbaka i tiden, till dig själv som student?”. Diskussionerna var många och samtalen flöt till synes fjäderlätt mellan studenter och byggbolag, fastighetsägare, kommuner, konsulter, värderare, myndigheter och kommuner. Studenterna gick hem med erbjudanden om praktikplatser, extraarbete, sommarjobb och exjobb hos de deltagande företagen. Jag kan ha hört fel, men jag törs nästan svära på att en och annan faktiskt visslade också.

Hur var uppslutningen då? Både studentdeltagandet och arbetsgivardeltagandet var gott. Studenterna kom främst från Kungliga Tekniska Högskolan och Högskolan i Gävle (de senare bussades ned), men även ett antal studenter från Lunds Tekniska Högskola dök glädjande nog upp. Vi vill locka studenterna till oss, de vill tydligen träffa oss. Ett tacksamt kvitto på att Initiativet är på rätt väg.

De vore väl för mycket att säga att skulden till studenterna härmed skulle vara balanserad, men vi hoppas att genom kommande arrangemang – fyllda av engagerade studenter och arbetsgivare med framtidstro – föra limes till noll.

Tack alla deltagande arbetsgivare, tack alla studenter; på återseende under en eller annan kristallkrona inom kort.

Tomas Vesterlin, för Initiativet

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 2 2017

 

 

LÄMNA ETT SVAR