Stockholmsregionen växer och utvecklas. Regionen förväntas växa med ytterligare cirka en miljon invånare fram till år 2050. Fler människor måste dela på stadens utrymmen och resurser. Stockholms ytterområden – där de flesta bor och kommer att bo – förtätas och rustas upp. Hur bygger vi då ett hållbart Stockholm, ett samhälle där alla kan få plats, delta, trivas och må bra?

I den regionala utvecklingsplanen för Stockholms län, RUFS 2050, utgör mötesplatser ett återkommande element som knyts till generella mål om hållbarhet och inkludering. Samtidigt ser vi en trend av mötesplatser som läggs ned, speciellt för unga i socioekonomiskt utsatta områden.

I dagarna stängdes alla öppna mötesplatser för ungdomar och unga vuxna, 15-25 år, i Botkyrka kommun. Istället planeras för mer uppsökande verksamhet och schemalagda aktiviteter. Beslutet att stänga mötesplatserna baseras till stor del på en av kommunen beställd utvärdering. Kommunens tolkning av den är att det förekommer för mycket ”häng” och att verksamheterna inte uppnår syftet att få unga vuxna till utbildning och arbete. Vissa grupper, såsom tjejer och hbtq-personer, är dessutom underrepresenterade.

Samtidigt framkommer det att förtroendefulla relationer har skapats mellan personal och besökare samt att mötesplatserna har kommit att utgöra trygga platser. Utvärderingen visar också att personalen, uppriktigt och självkritiskt, vädjar om stöd och samverkan för att kunna bemästra uppgiften att få unga till sysselsättning.

Beslutet om nedläggningarna, som fattades utan dialog med varken personal eller de unga besökarna av mötesplatserna, har mötts av besvikelse och protester från besökare (både killar och tjejer), personal och andra med engagemang för orten. Beslutet har diskuterats livligt i sociala medier och i lokaltidningar liksom i rikstäckande nyheter. En öppen medborgardialog hölls efter att beslutet redan klubbats igenom. Men initiativet till den dialogen togs av ungdomarna själva.

Unga osynliggörs

Dessa händelser är inte unika för Botkyrka kommun. Förutom en trend av mötesplatser som läggs ned, ser vi också ett osynliggörande av unga i politiska beslut och i stadsutvecklingsprocesser, speciellt i utsatta områden. Detta går stick i stäv med centrala värden om hållbarhet och jämlikhet inom stadsutveckling och kommunernas välfärdsuppdrag. Vi uppmanar därför samtliga kommuner i landet att: 1) värna om öppna mötesplatser för unga, och 2) inkludera ungdomar och unga vuxna i stadsutvecklingsprocesser och politiska beslut som rör deras egna bostadsområden.

1. Värna om öppna mötesplatser för unga

Entydig forskning och erfarenhet visar att öppna mötesplatser utgör ett viktigt inslag i stadslivet, inte minst i områden där trångboddhet och social och ekonomisk utsatthet är utbrett, genom att erbjuda ett utrymme för kostnadsfritt och kravlöst umgänge mellan medborgare. Vi vet också sedan länge att tillgången till överkomliga och ändamålsenliga möteslokaler i socioekonomiskt utsatta områden är en viktig infrastruktur för en levande lokal demokrati.

Mötesplatser är viktiga för alla stadens invånare – både yngre och äldre. I dagens samhälle börjar unga att leva ett vuxenliv allt senare, delvis på grund av svårigheter att få arbete och bostad. Enligt kultursociologen Mats Trondman har ungdomstiden i dag förlängts ända upp till 27-32 år. Vi vill därför samhället satsar på öppna mötesplatser för såväl yngre ungdomar som för unga vuxna.

Många mötesplatser för ungdomar och unga vuxna arbetar, fritids- och ungdomsgårdar, arbetar med att skapa relationer och tillit till och mellan unga, att stärka dem och låta dem utveckla sina resurser – sin sociala kompetens och sitt sociala kapital. Det arbetssätt som är karaktäristiskt för öppna mötesplatser för unga har visat sig framgångsrikt när det gäller både att arbeta brottsförebyggande och att få unga till utbildning och sysselsättning.

Genom goda relationer till de unga kan personalen arbeta med önskade normer och värderingar, och även i ett tidigt skede uppfatta problem och föreliggande risker. Öppna mötesplatser kan även med fördel fungera som en plattform för kontakt med olika myndigheter, lokala civilsamhällets organisationer och företag.

Inom projektet #UrbanGirlsMovement,där tjejer från Botkyrka får vara med och designa sin ort, läggs stor vikt vid skapandet av platser för möten och häng. ”Det finns ingenstans för oss att hänga” menar tjejerna. Värdet av “häng” är dessutom vetenskapligt bevisat. Otaliga studier har visat att informellt socialt umgänge har en positiv inverkan på hälsa och välmående, tillit, studieinformation, jobbkontakter och olika former av stöd. Forskning och frågor om de här aspekterna av mötesplatserna anser vi borde ha ingått i utvärderingen av verksamheterna och beslutsunderlaget, likaså en bredd av vittnesmål från mötesplatsernas användare. Nu har kommunen istället valt att äventyra de relationer och den tillit som har tagit lång tid att bygga upp.

2. Låt ungdomar och unga vuxna vara delaktiga

När ungdomar ges möjligheten att göra sin röst hörd och påverka vad som sker i deras närområde känner de sig betydelsefulla (vilket de är) och delaktiga (som de bör vara). Detta är speciellt viktigt i områden där unga har en bristande tilltro till politiker och en ökande känsla av åsidosatthet.Ur ett jämlikhetsperspektiv är det ytterst angeläget att samhället och kommuner arbetar aktivt med att samtliga invånare ges delaktighet i demokratiska processer. Antagandet av barnkonventionen, som blir lag nästa år, betonar tillika denna rättighet gällande barn och ungdomar specifikt.

Ungas åsikter och erfarenheter utgör dessutom viktiga resurser inom stadsutveckling, inte minst i frågor som rör deras intressen och behov. Vem bättre än ungdomarna har insikter i frågor som rör dem själva? Att lyssna på och låta unga människor vara delaktiga är mer hållbart, eftersom den lokala kunskapen kan guida beslutsfattare gällande platser och verksamheter som fungerar för fler och därför håller längre.

Ungdomars delaktighet i sitt närområde innebär ett ägandeskap som leder till stora värden för hela samhället: engagemang, underhåll och förvaltning av den specifika insatsen eller platsen – och inte minst förtroende för den eller de institutioner som står bakom.

För att uppnå framgångsrikt politiskt förändringsarbete är det är viktigt att inkludera en bredd av medborgare från början i processen som leder fram till politiska beslut. En grupp som är särskilt osynlig inom stadsplanering och politiska beslut är tjejer och unga kvinnor i utsatta områden. Det är också en grupp som känner sig mer otrygg och deltar mindre i stadens offentliga rum än killar. Tanken bakom #UrbanGirlsMovement är att om staden planeras för och med tjejer så fungerar den för alla. Vi har genom arbetet med det projektet också fått bekräftat att stadens unga kvinnliga medborgare har ett stort intresse av att få vara inkluderade och delaktiga i utformandet av sin ort.

Slutliga rekommendationer

Ur ett hållbarhetsperspektiv tycks det som resursslöseri att kasta bort det arbete som hittills investerats i ungas öppna mötesplatser, och de förtroendefulla relationer som har skapats där, istället för att – ihop med personal och dess unga besökare – bygga vidare på verksamheterna för att nå aktuella mål. Vi förnekar inte att det funnits problem med några av dessa verksamheter, men står fast vid att fokus borde ha varit på att utveckla och förbättra – inte rasera. Samtidigt har mycket fungerat väl och olika aktiviteter har erbjudits, såsom CV-skrivning, körkortsutbildning, danskurser, föreläsningar om psykisk ohälsa och högläsning i samarbete med biblioteket. De resurser som nu investeras i att bygga upp nya former av verksamheter kunde istället läggas på befintliga mötesplatser – till utökat aktivitetsutbud, kompetenshöjning av personal, samverkan och satsningar på att nå önskade grupper, såsom breddad personalrekrytering (till exempel av fler kvinnor).

Vi välkomnar kommunens förslag om uppsökande verksamhet och fler schemalagda aktiviteter, men vill samtidigt värna om fysiska platser för ”häng” och möten för unga vuxna. Vi tror att öppna mötesplatser kan utgöra en god plattform för unga att utvecklas – genom att erbjuda dem strukturerat lärande och jobbsökande, men samtidigt tillgodose trygga och inkluderande platser där mycket sådant också sker informellt. Öppna mötesplatser för unga, speciellt i utsatta områden, är en outnyttjad resurs för samhället som kommuner i samarbete med olika myndigheter, lokala civilsamhällsorganisationer och företag bör utveckla och driva i nära samarbete med de unga.

Text:

Elin Andersdotter Fabre, programansvarig för Hållbara städer hos den oberoende tankesmedjan Global Utmaning

Emelie Anneroth, koordinator för forskarnätverket i #UrbanGirlsMovement, masterstudent i kulturgeografi och konsult

Alireza Behtoui, professor i sociologi, Södertörns högskola

Sara Borgström, fil.dr, Strategiska hållbarhetsstudier, KTH

Alazar Ejigu, fil.dr, arkitekt och konsult i social hållbarhet och forskare, Tyréns AB

Victoria Escobar, medgrundare och verksamhetschef, Changers Hub

Sara Ferlander, docent i sociologi och forskningsledare för projektet ”En stad alla? En studie om unga kvinnors liv i en föränderlig förort”, Södertörns högskola

Tanya Jukkala, fil.dr i sociologi och forskare inom projektet ”Reinvent – Att återskapa förorten i fragmenterade landskap”, Södertörns högskola

René León Rosales, fil.dr i etnologi, forskningsledare på Mångkulturellt centrum

Caroline Wrangsten, koordinator för forskarnätverket i #UrbanGirlsMovement, masterstudent i kulturgeografi och konsult

Photo by Shot by Cerqueira on Unsplash