Två mycket seniora professorer möttes på en internationell konferens och den ena säger:

Ah, you are here, what are you presenting?”

Varpå den andra svarar:

“Well you know, old wine in new bottles.”

Då svarar den förstnämnde med stor entusiasm: ”Ah, you have new bottles!”

Digitalisering beskylls ibland för att vara just ”old wine in new bottles”. Och om det är sant kan man fundera på vad problemet skulle vara med det? Ibland behöver man ändra benämningen på en företeelse för att den faktiskt ska få någon effekt. Samtidigt är det viktigt att poängtera att digitalisering som begrepp faktiskt innebär något helt nytt. Med digitaliseringen kan vi göra saker på helt nya sätt och ibland även göra helt nya saker.

På 1990-talet använde vi inte ordet digitalisering utan då talade vi om datorisering. Datorisering avsåg den process där man införde olika typer av datorstöd i verksamheten, men i sig inte förstod att verksamheten som sådan skulle komma att påverkas. Blanketter lades upp som pdf-dokument för utskrift och manuell ifyllning, snarare än att ta fram helt nya tjänster, eller kanske till och med ifrågasätta om rutinerna behövdes överhuvudtaget.  Digitaliseringbetyder just verksamhetsutveckling, där teknikens möjligheter för att frammana förändring är en viktig komponent i transformationen. Digitalisering är den långtgående process som tagit oss från 1990-talets banker, där vi en gång om månaden gick med våra post- och bankgiroblanketter för att betala månadens räkningar, till det den är i dag. Det vill säga en internetbaserad tjänst som vi kan använda flera gånger om dagen för att följa våra ekonomiska transaktioner mer i realtid, där kamrerer och kassörskor bytts mot ekonomiska rådgivare och it-utvecklare. Eller för att inte tala om musikindustrin vars stora digitala transformation inneburit att vi gått från att ägamusik till att hyra. En svindlande utveckling.

Det finns många organisationer som ännu inte kommit så långt i sin digitala transformation. Universitet och högskolor är, som ett exempel, bara i början av att förstå att rollen håller på att förändras från att vara en utbildningsförmedlare för huvudsakligen 19-25-åringar till att erbjuda digital undervisning och examination till många fler i alla åldrar när det passar studenten. Därigenom kan skolan vara en viktig spelare i det som kallas livslångt lärande. Statliga myndigheter, små och medelstora företag är andra typer av organisationer som ligger långt efter i den digitala transformationen, helt enkelt för att man saknar kompetensen, inte vågar att lägga de resurser som behövs eller inte har ett ledarskap som förstår att driva förändringen.

Digitalisering möjliggör att kvalitetssäkra framtiden, den ger oss möjlighet att utveckla vår verksamhet genom att utnyttja potentialen i ny teknik. Det är inte bara gammalt vin på nya flaskor utan ett helt nytt vin, fullt av smak, komplexitet och med en behaglig eftersmak.

 

Jan”Gulan” Gulliksen, medlem i regeringens digitaliseringsråd, professor i människa-datorinteraktion och vice rektor för digitalisering, KTH.

Photo by Ameer Basheer on Unsplash