Att bygga nytt är en otroligt resurskrävande och ohållbar resa som leder till enorm exploatering av människor, djur och natur. Både i Sverige och utomlands. Ska det byggas så måste det därför byggas smart och långsiktigt. Inte utifrån falska antaganden där lägenheter i dag står tomma för att bostadsmarknadens ”osynliga hand” inte lyckats knyta ihop bostadsbristen hos ekonomiskt svaga grupper med rekordbyggandet av dyra lägenheter. Att människor tvingas ta det som finns trots små plånböcker är inte en samhällsekonomisk vinst. Därför måste vi lyfta blicken en aning och försöka slå flera flugor i en smäll.

Något som vi talar alldeles för lite om i Sverige är andelen singelhushåll. I dag har vi runt 1,7 miljoner singelhushåll i Sverige där nästan en tredjedel, cirka 650 000 enligt SCB, bebos av ensamma 60+are. Sedan 1994, året då jag föddes, har dessutom cirka 40 000 platser i särskilda boenden för äldre försvunnit, vilket gör att våra äldre har särskilt svårt att hitta eller tilldelas lämpliga boenden.

De över 65 år spås utgöra 25 procent av befolkningen år 2070 och därför är den absolut billigaste och hållbaraste satsningen att storsatsa på seniorboenden, trygghetsboenden och äldreboenden. Kollektiva, värdiga och billiga boenden för våra äldre.

Som Hans Lind nämnde i ett seminarium på Almedalen, så har vi i Sverige ingen egentlig bostadsbrist, utan problemet är fördelningen av boarea och boenden efter behov. Per capita har vi svenskar runt 41 kvm per person i boarea. Samtidigt är 33 000 personer hemlösa varav 5 900 i akut hemlöshet. Metro gjorde nyligen ett reportage där de konstaterade att 10 000 av de hemlösa är över 50 år. Ser man till gruppen ensamstående kvinnor över 65 år i småhus så bor de i genomsnitt på 114 kvm boyta runt. Och vi har nog alla hört exemplet med äldre damer på Östermalm som har en alldeles för billig hyra. Något som marknadsentusiaster gärna drar till med för att med marknadshyror skapa bättre utbud och efterfrågan genom att tvinga ut människor från sina hyresrätter och i detta fall innerstadslägenheter.

Vi ska absolut inte tvinga ut någon med renovräkningar eller marknadshyror. Det vi måste göra är att ge dem ett bättre alternativ. Om vi på riktigt menar att skapa flyttkedjor i samhället, gör vi det bäst genom att se till de äldres behov och låta familjer, studenter och andra flytta in i de billiga boenden som de äldre lämnar ifrån sig. Men på de äldres villkor. Vi känner nog alla någon senior som bor för stort för sitt eget bästa och tyvärr kanske är alldeles för ensam. Ensamhet är en folksjukdom som vi behöver ta itu medoch det gör vi genom att satsa på kollektiva och billiga bostäder för äldre där de får den hjälp de behöver eller åtminstone den stimulans de förtjänar.

Vi kommer inte att bygga bort bostadsbristen genom att bygga som vi gör i dag. Vi måste se helheten, använda den boarea som finns på ett så effektivt sätt som möjligt och bygga utifrån faktiska behov. Genom att bygga för våra äldre och tygla marknaden (som uppenbarligen inte kan ta samhällsansvar) kan vi ta steget närmare att göra just det – att ta samhällsansvar. Detta har Boverket varit tydliga med, även om den ena nyheten blev mer viral än den andra, där Bo Söderberg, chef för Boverkets analysavdelning, varit tydlig med att säga att ”skilj på behovet av bostäder och av byggande”. Se alltså till att bygga för de som behöver bostäderna och håll fingrarna borta från den ordinarie marknaden, för den fungerar.

Vi behöver inte byggpolitik, vi behöver en säregen social omfördelningspolitik som ser till att samhällsbygget tar samhällsansvar. Om det ska byggas, så ska det byggas för våra äldre.

Robin Al-Salehi, hållbarhetschef Ihus

Photo by Damir Bosnjak on Unsplash