Ulrika Francke är lagspelaren som varit chef i stort sett hela sitt yrkesverksamma liv. Och som älskar samhällsbyggnad.

– Det roligaste jag vet är att och skapa en hållbar ordning och struktur i samhället. Jag är gärna den som tar ut kursen, men jag måste göra det tillsammans med andra, säger Ulrika Francke, Årets Samhällsbyggaren 2018.

Det är bara några veckor sedan Ulrika Francke korades till Årets Samhällsbyggare 2018. En utmärkelse som hon fick för sitt långsiktiga arbete med att utveckla samhällsbyggnadssektorn och skapa ett mer hållbart samhälle.

Jag blev totalt överraskad, säger hon.

Särskilt som jag sedan ett år tillbaka har klivit av det operativa arbetet och istället jobbar på styrelsenivå. Jag är inte heller en person som själv söker ljuset, så självklart är det jätteroligt att bli uppmärksammad.

Ulrika Francke kommer senast från Tyréns där hon var vd i 11 år och där hon hade en avgörande roll i företagets framgångsrika utveckling. Under hennes tid har företaget inte bara vuxit starkt, utan hon tog även ett nytt tag om företagets forskning- och utvecklingsverksamhet och inlemmade det i affärsverksamheten. På så vis spreds nytänkande och blev en del i organisationen.

– Det är jag lite nöjd med faktiskt. Vi skapade också ett mer cirkulärt tänk. Det är ju viktigt att företaget tjänar pengar för att vi ska kunna satsa mer på forskning och utveckling. Det leder i sin tur till att vi blir bättre och tjänar mer pengar.

– Man måste ha en bra balans där.

Stadsbyggnad fascinerar
I dag sitter Ulrika Francke i styrelsen för Sven Tyrens Stiftelse, som finansierar Tyréns FoU-verksamhet, och har där en rådgivande roll. Det är tydligt att hon brinner för forskning och utveckling.

– Det är ju det som driver samhället framåt.

Och det är lika tydligt att hon brinner för samhällsbyggnad.

Intresset har alltid funnits där, men vaknade på allvar när hon fick en bok om stadsbyggnadsfrågor i julklapp under sin tid som stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm.

– Jag blev totalt fascinerad av hur städer byggs och hur de kommer till. Stadsbyggnad är så otroligt komplext. Inte bara tekniskt med alla byggnader, gator, trafik, vatten och allt annat som ska fungera, utan det ska även bli hållbart och fungera socialt. Det ska ju stå i hundra år framåt, så strukturen måste hålla. Det är en utmaning att få helheten att fungera långsiktigt.

En rolig utmaning om man som Ulrika Francke tycker om att se helheter, organisera och skapa fungerande strukturer.

– Jag har lätt för att se hur saker ska styras och organiseras.

I grunden tycker hon att kvartersstaden är den stadsbebyggelse som fungerar bäst.

– Den har stått sig i vått och torrt. Den är flexibel och rutnätet är ett bra stöd så att man känner igen sig och hitta.

– Jag tror att det är bland annat det som är problemet med många utanförskapsområden. Gatorna och kommunikationerna ligger utanför bebyggelsen och rutnätet saknas så att det blir svårt att orientera sig. Det gör att en otrygghet har byggts in i områdena. Vi ville väl när vi byggde våra miljonprogramsområden, men det blev fel.

Yngst och chef
Ulrika Francke är uppvuxen i Göteborg, men efter att ha bott en tid i London kändes Göteborg för litet. Hon flyttade till Stockholm och började läsa ekonomisk historia på Stockholms universitetet.

– Det borde alla läsa, det ger en stor insikt i hur samhället funderar och varför.

Efter studierna fick hon jobb på Stockholms läns landsting och blev ganska snart erbjuden en chefstjänst. 25 år och yngst av alla. Det skapade inte helt oväntat visst tumult bland de som upplevde sig som sidsteppade.

Och när hon några år senare, som 30 åring, blev liberalt borgarråd i Stockholm stad var hon den yngsta någonsin. Och oftast ensam ung kvinna bland äldre män.

– Men det upplevde jag aldrig det som ett problem. Många män var 60+ och hade klättrat klart på karriärstegen. De såg inte mig som ett hot utan var mycket stöttande och uppmuntrande.

– Däremot kunde lite yngre män med mediokra karriärer vara problematiskt.

Och intressant nog är det äldre kvinnor som har stått för det största motståndet under hennes yngre år som chef.

– Kanske för att de aldrig fick samma möjligheter? Jag vet inte säker varför. Det var samma sak när min man tog halva föräldraledigheten med vårt första barn. Det var de äldre kvinnorna som var negativa och kritiska.

– Allt det där är ju en självklarhet i dag, men det var det inte då.

Öka tempot och tänk nytt
En viktig del i samhällsbyggnad i dag är digitaliseringen och det är också den stora framtidsutmaningen, tror Ulrika Francke.

– Digitaliseringen i byggbranschen går på tok för långsamt. Vi måste på allvar skärpa oss, annars kommer vi att bli förbisprungna av någon från andra sidan, som plockar åt sig delar av arbetet. Någon som kan se hur vi kan göra saker bättre och inte är låst vid gamla tankebanor.

När Ulrika Francke började arbeta i konsultbranschen slogs hon av att konservatismen ofta går långt ner i organisationerna.

– Ingenjörer är inte naturligt så nyfikna som jag först trodde. Det är lite svårt att förstå, men det är väl en läggningsfråga. Jag är ofta den som har flest appar på mobilen i ett rum med ingenjörer.

Den där konservatismen är farlig för samhällsbyggarbranschen, menar hon.

– Jag vet, jag är hopplöst ivrig och blir lätt otålig. Min familj brukar bli galen på mig.

– Men under min tid i Hexagons styrelse har jag fått inblick i vad man kan göra md hjälp av digitaliseringen. Allt går så fort på andra håll, medan många i vår bransch underskattar vikten av att hänga med. Vi måste anpassa oss nu för att inte tappa attraktionskraft.

Legobygge med barnbarnet
För ett år sedan lämnade Ulrika Francke det operativa arbetet och arbetar nu med styrelseuppdrag – naturligtvis fortfarande med inriktning på samhällsbyggnadsfrågor. Hon tog nyligen över ordförandeklubban i Vasakronans styrelse och sitter även i styrelsen för Swedbank, Hexagon, Knightec, SIS och IVAs avdelning för Samhällsbyggnad.

Det gör hennes knappast sysslolös, men tempot är ändå lugnare och tillvaron mer flexibel. I dag ska hon hämta det 4-åriga barnbarnet Carl på förskolan.

– Vi ska nog gå ut i skogen och plocka svamp och därefter laga mat tillsammans. Annars brukar vi bygga mycket med lego. Det tycker vi båda är kul.

Pia Runfors

Ulrika Francke
Ålder: 62 år
Familj: gift sedan 38 år. Har två barn och två barnbarn.
Karriär i korthet: läste bland annat ekonomisk historia på Stockholms universitet Tjänsteman Stockholms läns landsting, Borgarråd, vd på Fastighets AB Brommastaden, , stadsbyggnadsdirektör i Stockholm, gatu- och fastighetsdirektör i Stockholm, vd på SBC Sveriges Bostadsrättscentrum, vd på Tyréns. I dag ordförande i Vasakronans styrelse och IVAs avdelning för Samhällsbyggnad. Sitter även i styrelsen för Swedbank, Hexagon, Knightec, SIS och Sven Tyréns stiftelse.
Aktuell som: Årets samhällsbyggare 2018
Läser: plöjer DN och DI varje morgon och läser även gärna magasin som Fokus. På resor deckare, men även gärna Donna Tart.
Fritidsintressen: matlagning, familjen, promenader, att läsa. ”Äsch det där är ju så vanligt så det är knappt värt att nämna.” Har börjat spela golf igen!
Mår bra av: ”Jag är glad för det mesta, särskilt när jag har familj och vänner omkring mig.”