#sistaspikenikistan

0
2010

Syftet är att sätta fingret på de strukturella problem som finns överallt, säger initiativtagarna. Under #sistaspikenikistan samlas 4.627 kvinnor i ett upprop mot sexuella övergrepp och trakasserier i byggbranschen. Se Aftonbladet

På en konferensresa med företaget hamnade vi efter middag och utgång på ett hotellrum. Dagen hade varit lång och kvällen likaså så jag råkade somna. Ingen fara, tänkte folk, vi är ju bland kollegor. På natten vaknade jag av att personen som bodde i rummet hade sex med mig. I ren skräck och chock vågade jag inte göra något. När jag gick därifrån sa han bara hånfullt ”ska du gå runt och vara sur över det här nu”.
Jag orkade inte anmäla, även av rädsla för att det skulle slå tillbaka mot mig. Företaget hade med säkerhet hållit honom om ryggen då han var överordnad mig. Idag är han chef på en av de största konsultfirmorna.

En projektledare sa till mig ”min fru är bortrest så nu ska jag hem och runka och fantisera om dig”.

Jag vet knappt vart jag ska börja…
Ska jag börja med de små kommentarerna som blivit en vardag efter 3,5 år i byggbranschen?
– Du förstår inte det här för att du är kvinna.
– Ni kvinnor går inte att styra.
– Men det finns ju redan en tjej i ledningsgruppen.
Eller ska jag börja med de direkt personliga kränkningarna?
– Du är betydligt mer kompetent än din chef, men jag kan inte ha dig i min ledningsgrupp.
Eller ska jag börja med värre händelserna?
– Att samme höge chef systematiskt på varje ledningskonferens, dit jag var inbjuden för att hålla i övningar med ledningsgruppen, systematiskt ville få mig i säng? Att han skickade sms och ringde på nätterna efter att jag lagt mig och fortsatte trots att han fick nej och trots att jag konfronterade honom efteråt.
Eller ska jag börja med hur företaget mötte mig när jag till slut fick nog och anmälde honom? Min närmsta personalchef skällde ut mig och undrade vad fan jag var ute efter. Då lyfte jag det en nivå högre i bolaget. Därefter började månader av mobbing och utfrysning. Jag blev utestängd från gemensamma mappar, jag fråntogs arbetsuppgifter och ingen pratade med mig. När jag lyfte detta uppåt i organisationen möttes jag av öronbedövande tystnad.