Ett av kugghjulen när det gäller byggandet är Lantmäteriet. Det måste snurra för att Sverige ska kunna bygga nya bostäder, trafikleder eller något annat. Men kugghjulet har hackat betänkligt de senaste åren och prognosen är dyster, skriver civilingenjörerna Helena Dalhamn, Ingegerd Hedmark och Tomas Vesterlin.

Lantmäterimyndigheterna – bestående av 39 kommunala och en statlig myndighet (Lantmäteriet) – har monopol på fastighetsbildning, det vill säga åtgärder genom vilka befintliga fastigheter ändras eller nya bildas. Fastighetsbildning är ofta en förutsättning för att exploatera mark. Någon privat väg för att uppnå samma resultat finns inte.

Systemet med en reglerad fastighetsbildning har tjänat Sverige väl och bidragit till stabila markvärden, effektivare markanvändning och underlättat både överlåtelser och belåning, samtidigt som marktvisterna har begränsats.

Men det var när kugghjulet snurrade. Nu hackar det. Eller snarare – det snurrar hos de kommunala lantmäterimyndigheterna men hackar hos Lantmäteriet.

När kugghjulet hackar ökar kötiderna och en förrättning som tidigare tog några månader kan nu ta ett eller flera år. När kugghjulet hackar kompliceras processen till följd av oklara tidplaner, brister i handläggningen och ett kontraproduktivt system för ärendefördelning. När kugghjulet hackar begränsas förutsägbarheten. Exploatörer behöver veta när överlåtelser kan fullbordas, när lån kan beviljas, ja kort och gott när spaden kan sättas i backen. Dessa och flera faktorer är ofta beroende av när Lantmäteriet kan fatta beslut. När kan det ske? Det vet de inte och därmed inte heller branschen. Vi vet dock att resan blivit längre, kostsammare och mer svårförutsägbar.

Men vad händer på Lantmäteriet? Ska det vara så svårt att få kugghjulet att snurra nu, när det fungerade så bra tidigare?

Fastighetsbildning är bitvis komplicerat. För att fatta rätt beslut krävs goda akademiska kunskaper i juridik och ekonomi, men även teknik. Vidare behöver de akademiska kunskaperna paras med erfarenhet för att det hantverk som förrättningshandläggning är ska bemästras. Hela branschen – inte bara Lantmäteriet – lider av kompetensbrist. Av den anledningen är det särskilt viktigt att den kompetens som finns kommer till användning. Här har vi ett av grundproblemen. Kugghjulets funktion kräver framför allt fler handläggare, men i viss mån också mer erfarna handläggare än vad Lantmäteriet har i dag. De som jobbar inom myndigheten gör vad de kan, men händerna räcker inte till.

Vad kan då göras? Dels kan man kasta ett öga på de kommunala lantmäterimyndigheterna. Som ombud för exploatörer och infrastrukturbyggare är man ofta positivt överraskad över effektiviteten och tidpassningen hos dessa. Raka besked ger förutsägbarhet vilket kan läggas till grund för planering. Dels kan man kasta ett öga på övriga branschen. Där finns kompetens som kan smörja kugghjulet.

Fastighetsbildning är myndighetsutövning och kan inte utföras av privata aktörer utan lagstöd. Vidare har lantmätaren i vissa fall en roll som liknar domarens; tvister ska slitas i en judiciell prövning. Men i andra fall, när samtliga parter överens, är myndighetens jobb av mer administrativ karaktär.

Vi föreslår att Lantmäteriet i större grad använder sig av de redan idag tillgängliga möjligheterna att ta extern hjälp. Ett lämpligt steg kan vara att använda den möjlighet i anläggningslagen som låter myndigheten utse annan att genomföra anläggningsförrättning. En sådan tillämpning skulle inte bara lätta på trycket hos myndigheten, utan även – om det används rätt – underlätta processen för berörda exploatörer, göra den billigare samt snabba på bostadsbyggandet. Redan idag nyttjas motsvarande möjlighet i fråga om värdering med mycket gott resultat.

Vi föreslår vidare att regeringen ser över möjligheterna att låta privata aktörer utföra moment i förrättningar som bygger på överenskommelser, särskilt inom planlagt område. Frågan kan jämföras med detaljplaneprocessen, som tidigare var en i alla delar strikt kommunal process. I dag är det dock vanligt att externa plankonsulter – i samverkan med exploatören – gör grovarbetet, medan kommunen fokuserar på myndighetsutövningen.

En stor del av samhällsbyggandet sker genom detaljplaneläggning. Vid genomförande av detaljplaner – att gå från idé till byggnation – krävs fastighetsbildning. Sådan fastighetsbildning sker ofta i en miljö där alla parter är överens och där det vore ypperligt att i större grad använda sig av extern lantmäterikompetens. Trots allt, det är fler erfarna lantmätare som idag jobbar utanför Lantmäteriets väggar än innanför. Varför inte använda deras kunskap och samtidigt undvika dubbelarbete?

Ställd inför tilltagande problem gäller det att ta ut en ny riktning. Vi har resurser. Vi är redo. Säg till när ni är.

Helena Dalhamn, civilingenjör lantmäteri, affärsområdeschef NAI Svefa AB
helena.dalhamn@naisvefa.se

Ingegerd Hedmark, civilingenjör lantmäteri, seniorkonsult Structor FM Projektutveckling AB
ingegerd.hedmark@structor.se

Tomas Vesterlin, civilingenjör lantmäteri och jurist, vd AB Vesterlins & Co
tomas.vesterlin@vesterlins.se

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 3 2017

 

LÄMNA ETT SVAR