Det som för bara ett par år sedan var innovativt vad gäller krav på åtgärder för social hållbarhet är idag hygienfaktorer. Det har gett oss alla som arbetar med att planera och bygga vårt framtida samhälle eller som förvaltar det redan byggda anledning att fundera på innebörden av social hållbarhet och vad vårat bidrag för framtiden ska vara.

Varför blir frågan så aktuell just nu? Orsakerna är flera. 2015 antog FN 17 globala mål för hållbar utveckling. Många av punkterna handlar om social hållbarhet i fråga om förutsättningar för människors hälsa, delaktighet i samhället, likvärdiga rättvisa förutsättningar, utbildning, demokrati mm. Att ge människor förutsättningar att kunna skapa ett bra liv och möjlighet att utveckla sin egen potential och förmåga.

Andra skäl till att frågan hamnat i fokus är att vi efter 40 år med lågt bostadsbyggande i Sverige, i kombination med avsaknad av entydligt inriktad social bostadspolitik och samtidigt ett flyktingmottagande, står inför en bostadsproblematik som handlar om både bostadsbrist och en kraftigt ökande segregation.

England inspirerade
Social hållbarhet är ingen ny fråga och vi har tidigare haft andra sociala samhällsutmaningar att lösa. Som exempel kan nämnas egnahemsrörelsens, där även de som inte hade sparkapital fick möjligheten att bygga sitt eget hem, eller 1930-talets bostadsbyggande som handlade om sunda bostäder för bättre hälsa. En av de intressantaste tankarna kring social hållbarhet tycker jag att Årsta centrum är. Utbyggnaden som planerats under 1930-talet kom av sig under andra världskriget och byggdes inte som det först planerats. Under 1940-talet ändrade man planerna som en reaktion på de totalitära staterna i Europa. En granskapsidé från England inspirerade och ett lokalt centrum planerades. Här skulle människor mötas och gemenskap skapas och motverka motsättningar mellan olika grupper i samhället. Detta sätt att planera kring ett centrum fortsatte sedan under 50, 60 och 70-talet. Den ökade segregationen har dock lett att många av dessa centrum istället för att var en mötesplats som skapar gemenskap och delaktighet blivit, just det dom skulle motverka, en grogrund för segregation, konflikter mellan grupper och utanförskap.

Fastighetsägarnas samarbete avgörande
Vår roll som projektutvecklare och fastighetsägare är framför allt att sköta vårt uppdrag. Att vårda våra fastigheter och hyresgäster och skapa trygghet, hälsosamma boendemiljöer och stabila strukturer. Vi kan inte ta över det offentligas ansvar eller göra dom prioriteringar som folkvalda har valts att göra, men genom att samarbeta med andra aktörer såsom skola, socialtjänst, polis, föreningsliv, andra näringsidkare och boende bidrar vi bäst.

Einar Mattsson har en långsiktig syn på ägandet och i princip alla de hyresfastigheter bolaget byggt sedan det grundades 1935 förvaltas fortfarande av bolaget. Det ger oss unika möjligheter. Att arbeta med social hållbarhet är inte nytt utan ingår i bolagets DNA. Samhällets utmaningar är nya och vi välkomnar verkligen att kommunerna har ambitioner och ställer krav i markanvisningar. Det hjälper oss alla att utvecklas i vår strävan att bygga ett framtida socialt hållbart samhälle.

Inga snabba lösningar
Social hållbarhet är ett långsiktigt arbete och har inga snabba lösningar, även om det emellanåt krävs akuta åtgärder. Samhällsförändringar skapar nya möjligheter och utmaningar. Det krävs ett tålmodigt arbete som hela tiden handlar om att se till behoven hos de människor som bor i de områden vi planerar, bygger och förvaltar. Hur bygger vi för en god hälsa för kommande generationer genom att t ex stimulera till rörelse och lek? Hur skapar vi trygghet, gemenskap och delaktighet i samhället vi bygget? Utmaningen ligger framförallt i att förstå hur vi inte bygger bort morgondagens behov och utmaningar.

Britta Blaxhult, Einar Mattsson
britta.blaxhult@einarmattsson.se

 

 

LÄMNA ETT SVAR