Att bygga ett ishotell som ska stå fram till våren är en sak. Men hur bygger man ett ishotell som kan stå året runt och aldrig smälter? Jo, man utnyttjar ishotellets största fiende, solen. Och man minimerar kylförlusterna.
– Egentligen handlar det om att bygga en gigantisk termos som håller kvar kylan i anläggningen, säger Michael Uhland, projektledare på Cowi.

I november 2016 invigdes Icehotel 365 i Jukkasjärvi. Det är ett ishotell som med solens hjälp har en temperatur året runt på minus fem grader. Hotellet har 20 rum, bar och ett konstgalleri. Allt i is.

– Jag har länge haft en vision om att bygga ett permanent ishotell, säger Yngve Bergqvist, entreprenören och skaparen bakom Icehotel i Jukkasjärvi.

– Det klassiska Icehotel har vi ju byggt på hösten och så har det fått smälta bort på våren. Från början så tänkte jag mig bara några rum. Att bara ha något att erbjuda när det plötsligt mitt i sommaren dyker upp ett par japaner som förvånat undrar var ishotellet är

Det blev inte bara ”några rum”. Projektet växte och omfattade till slut drygt 1 900 kvadratmeter ishotell som skulle stå permanent på en plats som har midnattssol 100 dygn om året.

Yngve Bergqvist krav var dessutom tydliga gentemot projektledaren Michael Uhland. Han ville ha lokala underleverantörer och bygget skulle vara miljömässigt hållbart, även över tiden. Det skulle dessutom gå undan. Bygget fick ta 18 veckor – från byggstart till invigning.

Det nya ishotellet är unikt även ur ett produktionsperspektiv. För det första har i princip allt – projektering, bygge, besiktning och upphandling av underleverantörer – gjorts parallellt.

Men den första och kanske största utmaningen visade sig vara grundläggningen.

Det nya hotellet ligger nämligen på den plats där det tidigare islagret för det gamla, klassiska ishotellet låg. För att på hösten varje år kunna bygga ett nytt ishotell har det krävts tjocka isbalkar. Dessa har det inte gått att ”skörda” från älven på hösten då det knappt finns någon is. Istället måste de en meter tjocka balkarna sågas ut mitt i kallaste vintern och sedan lagras till höstens bygge.

Och det är alltså på denna lagringsplats det nya hotellet har byggts.

– I 25 år har det på platsen lagrats stora mängder is. Vad få tänkt på var vad som hänt med marken efter så lång tids exponering av permanenta minusgrader, säger Michael Uhland.

Svaret var permafrost. Och hur bygger man på sådan? Och vad händer om permafrosten släpper? För att få svar på dessa viktiga frågor fick Michael Uhland börja bygget med att kalla in geotekniker, som gjorde markundersökning samt analyser av borrproven i labbet.

– Vi kom fram till att permafrosten nått dryga fem meter ner i marken. Så lösningen blev att vi fick påla ned till åtta meters djup med 144 pålar för att få till en stabil grund.

Men där slutade inte utmaningen med grundläggningen. Med ett permanent ishotell över permafrosten är risken uppenbar att den fortsätter att gå djupare ner i marken. Så småningom djupare än de pålade åtta meterna.

– Lösningen blev en tjock markisolering med värmekablar under. Vi vill hålla exakt rätt temperatur under isoleringen, så att permafrosten varken ökar eller minskar, berättar Michael Uhland.

– Som ingenjör beträder du ju sällan okänd mark. Det mesta har du redan gjort, eller har dokumentation på hur någon annan löst. När det gäller det här projektet har jag varit tvungen att ha en ödmjuk inställning och vara villig att lära mig nya saker. För det har inte gått en vecka utan att jag har stött på en utmaning som jag aldrig hört talas om tidigare.

En ny upplevelse var snis. Byggmaterialet uppfunnet av Yngve Bergqvist och hans byggare.

Det är en blandning av snö och is som kan sprutas på en yta med bra vidhäftning. Men då krävs det naturligtvis att konstruktionen har en temperatur under noll.

Så hur bygger man då en ishotell som inte smälter?

– Det gäller ju att minimera kylförlusterna. Därför har hotellet grästak och väggarna i ytterkant är relativt låga. Egentligen handlar det om att bygga en gigantisk termos, som håller kvar kylan i anläggningen, säger Michael Uhland.

Men så var det ju det där med hållbarhetskravet. Över tiden.

Tanken föddes tidigt. Att utnyttja ishotellets största fiende – solen. Med 100 dygn av midnattssol kan den solenergi som hotar att smälta hotellet istället utnyttjas för att kyla det.

– Vi har byggt en solenergianläggning som är över 600 kvadratmeter och producerar 75 kW. Det ska räcka till all energi som behövs till anläggningen och lite till, säger Michael Uhland.

Med grundläggningen klar och utmaningen med kylningen av hotellet löst, fick han sedan ge sig i kast med nästa problem – de varma rummen i ishotellet. Nytt med Icehotel 365 är de nio lyxsviterna med var sin varm spaavdelning. Alltså, i hotellet är det fem minusgrader, men från sviten ska du direkt kunna gå in i ditt eget spa, som håller 24 plusgrader.

– Det blir ju två helt olika system, ett varmt och ett kallt, som måste separeras. Från sovrummen har vi löst det med slussar mellan det kalla rummet och den varma avdelningen. Det här är helt nytt. Och jag tror att det ytterligare kommer att förstärka upplevelsen av att man bor på ett helt unikt hotell. säger Yngve Bergqvist.

Is kan också bli slitet. Främst i större lokaler, som i isbaren i hotellet där det ofta kommer att vara mycket människor. Det är inte den fysiska kontakten som sliter på isen, utan människans värmeenergi, som stiger mot taket. På sikt förstör den isen.

Därför måste ett ishotell ha en väldigt sofistikerad ventilation som hela tiden fläktar runt den kalla luften och ventilerar bort den varma.

– Det är ju sådana saker som vi ingenjören kan gå igång på. Men den vanliga besökaren ser inget av detta, säger Michael Uhland.

Att kunna erbjuda ett ishotell såväl vinter som sommar är stor tillgång. Och något Yngve Bergqvist drömt om länge.

– Det är som att ha en skidbacke. Året runt. Vilken ägare till en skidanläggning drömmer inte om att ha det så? Det finns inte så många sådana, säger Yngve Bergqvist

Text: Rikard Björk

Publicerad i Samhällsbyggaren nr 1 2017