Allbrights senaste rapport, Sökes: 220 kvinnor- En kartläggning av likriktningen i svenska börsbolagsstyrelser, presenterades i veckan. I rapporten går att läsa att med en ökning från förra årets andel av kvinnor i svenska börsnoterade styrelser på 24,9 % till årets andel på 28,1 % är steget så stort att trenden med ojämställda styrelser är bruten.

Det låter bra.  Att vi nu nått en brytpunkt. Att trenden har vänt och att vi är på väg mot en jämställd vardag. Siffrorna har blivit bättre jämfört med föregående år och det är oerhört glädjande. Men jag har bara en gnagande känsla av att vi inte kan slappna av. Det står inte i Allbrightrapporten att vi kan slappna av, tvärtom står där att det finns fortfarande mycket att göra för att minska likriktningen i de svenska börsbolagsstyrelserna. Exempelvis minskar möjligheten att kvinnor får plats i styrelser om kravet på att ha varit vd finns kvar. Det väljs ofta personer med en utbildning från handelshögskolor och det vanligaste styrelsenamnet är fortfarande Anders och de följande 9 vanligaste namnen i styrelserna är alla svenskklingande. Men Amanda Lundeteg, vd på Allbright menar att kvoteringsdebatten i och med siffrorna är död.

Vidare står det i Allbrightrapporten att endast 5 % av ordförandeposterna innehas av kvinnor. Kan styrelser anses vara jämställda om endast 5 % av ordförandeposterna innehas av kvinnor? Jag tycker inte det.

Men tänk om siffrorna nu skulle ligga still på 28 % eller om de plötsligt börjar minska? Är kvoteringsdebatten fortfarande död?

Själv anser jag att kvoteringsdebatten ständigt är aktuell. Så länge det framförs åsikter om att det saknas kompetenta kvinnor, så länge behövs kvoteringsdebatten. Det går inte att släppa frågan eftersom det är så djupt inrotat i samhället att vissa personer har mer kompetens bara de har ett visst kön, en viss utbildning eller en viss bakgrund.

Och med uppgifter om att 24 bolag fortfarande inte har en enda kvinna i styrelsen och att åtta av dessa helt saknar kvinnor i ledningen, när endast 56 av 279 bolag har jämställda styrelser och när kvinnors styrelsearvode är 15 procent lägre än männens och när 9 av 10 valberedningsrepresentanter är män ja när det är så, behöver jämställdhets-, kvoterings- och mångfaldsdebatten vara kvar.

Jag tycker aldrig att debatten ska vara död. Människor tycker olika. Vissa tycker att kvotering är den enda vägen. Andra anser att kvotering är helt fel väg att gå. Själv tycker jag att alla ska fortsätta att argumentera för sin åsikt. Debatten ska aldrig vara död. För den dagen vi nått jämställdhet är jag övertygad om att vi har några steg till att ta när det gäller mångfald i en hel mängd andra aspekter.

Sara Haasmark, vd Samhällsbyggarna

Publicerad i Byggvärlden 2015-09-09